Ibland blir man bara för trött....

Idag, som alla andra dagar denna vecka och veckan innan det, var det svinkallt. Det var så kallt så att jag hade riktigt ont, alltså det var verkligen smärtsamt, efter ca 30 minuter utomhus. Vi skulle åka en sväng till Torp med Dan och Jonathan, tror ni att biljäveln startar? NE. Vi provade att putta och rulla men den gick inte igång så tillslut struntade vi i det, Dan och Jonathan gick hem, och vi satte oss på bussen för jag skulle prompt åka till Torp.

När vi kom ner till Kampenhof så kom bussen ganska snart och jag var tacksam för att vi slapp vänta så länge.....Men föga anade vi...

När vi kom till Strömstadvägen så klipper busschauffören en backspegel på en parkerad Ford och han stannar vid en stopplikt. Han öppnar dörrarna, kliver ur och går och tittar på bilen han kört på, ha kommer tillbaka in och hämtar sin jacka, går ut igen, pratar i telefon och ringer polisen utan en jääävla tanke på att alla betalande bussresenärer sitter på och fryser häcken av sig för att han inte kan stänga dörrarna till bussen medan ha väntar.

När polisen äntligen kommer så har han iallafall flyttat bussen ur vägen så att trafiken kan flyta på men istället blockerat en annan infart. Sedan vart det dags att skriva på skadeanmälan och där ska man tjafsa lite grann med Ford ägaren också....Med dörrarna öppna...

Sedan var de väl klart att en buss som skulle till Torp åkte förbi oss medan vi väntade. Vi kom fram till Torp frusna som fan men fick iallafall köpt det som vi skulle. När vi skulle åka hem igen så skickar jag iväg min sms biljett och precis när den kommer fram och jag ska visa för busschauffören så dör min mobil...Jag fick åka med ändå för han orkade inte vänta på att jag skulle sätta i mitt kort i Davids mobil. När vi kom till Kampenhof igen så ställde vi oss och väntade på bussen som skulle gå 20 över. David fick skicka iväg en till sms biljett för mig eftersom att min telefon fortfarande var stendöd. Vi väntade och väntade och väntade men det kom ingen 20 över buss, inte heller en 35 buss..och det var för att då gick det bara en 05 och sedan 05 igen om en TIMME och det var bara de bussarna som vi väntade på som hade uteblivit...!! Så då fick vi gå hem.

SUCK..

Men jag fick iaf en ny jacka som jag var varm i när vi fick promenera i 30 minuter i -15 *c.

Det är ganska sjukt....

Det finns en person i mitt liv.

Hon har funnits där i 17 år, men det är först nu som jag börjar lära känna henne och när jag nu efter 17 år inser vilken människa hon är så har hon det svårt. Hon har haft det svårt ganska länge men det är ingen som vet hur man kan hjälpa henne. Hon har ropat på hjälp och folk har svarat, för att sedan glömma bort varför de skulle hjälpa henne. Hon har velat avsluta sitt liv för att det har känts så tungt.
.
.
.
.
.

Så när jag nu efter 17 år börjar lära känna henne så ser hon inte själv hur underbar hon är för att folk, obetydliga små människor som antagligen inte själva mår så bra, har sagt åt henne att hon inte duger..Att hon ska ta sitt liv.. Att hon är si och så.
Men sanningen är att hon är så mycket mer och så mycket bättre än vad hon tror själv och vad de trångsynta små människorna säger att hon är.

Hon är så otroligt vacker. Om ni ser henne kommer ni förstå.

Hon är en fantastisk person. Glad. Omtänksam. Söt.

Hon är rolig. Även fast hon är blyg. Om ni tar er tid märker ni det.

Jag bara längtar tills du kommer hit och stannar här för här ÄLSKAR vi dig och uppskattar dig. Vi saknar dig när du inte är här och här kan du få en nystart ifrån alla som gjort dig illa.

Glöm inte bort dem du lämnar för de finns kvar och älskar dig och kommer att sakna dig när du är hos oss. Glöm dem som inte ens är värda att tänka på. Du behöver dem inte.

Jag är lyckligt lottad för att jag är DIN syster. Jag älskar dig.